Shoo bloggen!
Jag sitter här hos evelyn...!..
Jag ska skriva ner några av hennes skiiit bra dikter..:)
Dem är skiiit bra lyssna här:

När mor vind blåser och regnet piskar
Luta dig tillbaka och hör när jag viskar.
För mig är du solsken värme och glöd
Jag är din vän tills min död.
Jag bryr mig om dig väldigt mycket
För du är som mitt käraste smycke.
Jag stod vid din sida när du diska
Helt plötsligt börja du viska
Jag slog handen i ditt bord
Som bevis på att jag ville höra varända ord,
Varje ord var som en flod
En flod en flod av trofastikt mod
Det mod jag en gång sett det dog
Jag kännde mig ondskefull jag bara stod där och log
Medans ditt mod bara dog...
Ibland undrar jag om har något hjärta
Nej, juste det dog.
Det dog av blixten som dundsta,
Eller var det av ren ondska?
Jag ser upp på himlen som e blå, Där
vi alla kanske kommer stå.
Men nu e jag här mellan himel och jord,
Och sitter vid vårt bord. 
Ensam men jag har iallafall mitt mod.
som jag fått av min käraste mor.


ensam krigare..inte av eve...:
Mascaran den rinner och tårar faller ner,
fast även om hon gråter så är det ingen som ser.
Det är ingen som vill inse det, hur denna flicka mår.
Och de som borde bry sig är de som bara går.
Hon kämpar hela tiden, varje sekund som hon andas.
Hon känner hjärtat pumpa fortare och tårarna som samlas.
Hon hoppas på det bästa när hon kliver upp för dagen.
Men när hon tagit första steget känner hon oron i magen.
En obeskrivlig smärta som finns där hela tiden.
Men ingen verkar bry sig om att denna flicka lider.
Hon vill inte leva längre, hon vill inte vara kvar.
Men man ska ju alltid kämpa, så har hon ens något val?
De säger " Man måste fortsätta att hoppas, svälja och gå vidare"
Men det är svårt att vara stark när man är en ensam krigare..

Av//tjej 16 år


BÄsta dikten ever:

 

Mamma, jag är ju visst frisk!
Mamma, titta!
Mamma, titta jag simmar!
Flickan tar flera simtag.
Ja, jag ser! Du simmar!
Mamman ler.
Men jag är ju inte sjuk mamma.
Jag behöver inga sprutor.
Ser du inte, jag simmar!
Jag är precis som de andra, mamma.
Jag är ju inte sjuk!
Mammans ögon tåras, detta kanske är sista gången flickan simmar.
Du simmar jättefint, jättefint gumman.
Men, då är jag inte sjuk mamma.
Mamman klappar flickans kind.
Nej, du är inte sjuk.




Godnatt mamma, jag älskar dig.
Godnatt mitt hjärta. Sov så gott.
Imorn är det julafton mamma.
Flickan ler.
Ja, det är det. Sov nu, så kommer snart tomten.
Mamman bäddar om Flickan.
Ja, jag ska sova så det knakar.
Flickan ler stort.
Mamman skrattar.
Ja, sov du så det knakar.
Mamman klappar flickans huvud och släcker lampan.


Klockan är sju på julaftons morgon.
Flickan finns inte mer.
De säger att hon bara somnat in.
Att tumören hade spridit sig.
Inget hade gått att operera.
De säger att hon inte känt något.
Att hon inte behövt lida.
Ambulansmannen ler ett halvsorgset leende.
Ambulansbilen kör iväg.
Storebror gråter i mammans famn.
Mamma tröstar.
Flickan finns inte mer.

Av: Tjej 16